Telefonen hade inte kommit, utom hos skogsvaktaren och handelsmannen. Elektriciteten fanns inte, i hemmen lyste fotogenlampan och under andra världskriget karbinlampan som exploderade ibland. Järnspisen, kakelugnar och kaminer värmde upp hemmen. På golven fanns inga korkmattor utan hemvävda trasmattor med olika färger och mönster. Golven täcktes av furuplank nära 10-12 tum breda som kvinnorna skurade alldeles vita. En del skar upp jutesäckar som de fållade och tvättade och hade till vardagsrumsmattor.
Vägarna var dåligt underhållna med djupa hjulspår efter de smalötna hjulen. Vi glömde oss kvar och lekte, sedan skulle vi hem i mörkret, skogen var hög och tät så vi måste känna oss för i hjulspåren med fötterna för att hitta hem. Efter vägarna var de gärdesgårdar på båda sidor som vi måste kliva upp på när vi mötte kreatursflockar. Det kunde komma ett 30-tal hästar från olika byar med skällor om halsen. Nu är alla vägar asfalterade och i dikesrenarna ligger det för det mesta plast och ölburkar. I skogarna blommande vitsippor och blåsippor och på ängsbackarna var det gult av gullvivor. Men nu är gullvivor sällsynta. Liljekonvaljer blommande men nu är det bara blad.
I min ungdom var det gott om skogsfågel, tjäder, orre, järpe. Vi hade byggt riskojor som vi låg i då vi måste vara där innan dagningen. Det kunde komma ett 50-tal orrar till varje lek som slogs om hönorna som var i närheten. Som vakt satt en orre i högsta björk som fanns, vart han störd varnade han, och då var det slut på leken. Tjädern spelade mest i storskogen, man måste smyga sig på när han slog klunken, då hann man ta tre steg i taget man kom i skotthåll. Järpen var duktig på att gömma sig bakom trädstammar, hade bara huvudet framme. Sedan kom bolagen och sprutade och högg ned skogen och skogsfågeln försvann i många år, men är nu på tillväxt igen.
Så kom första världskriget och då blev kort på allting. Bönderna fick gömma undan annars togs allt i beslag. Potatis fanns inte, det lagrades i stora källaren, varje familj fick köp 25 kålrötter i veckan. Sedan när våren kom fick ett tiotal fruntimmer sitta och sortera potatis för 3 kr/dag. Sedan var största delen rutten och fick köras på sophögen. Vi fick gå upp klockan fem på morgonen och köpa två gamla limpor utan kuponger, min bror och jag följde med mor och då fick vi köpa limpor för 25 öre styck. På lagret fick folk stå i kö i flera timmar för 1 kg skrapsill, det var all fisk som fanns. Det var två gubbar som kom osams om vem som var först, Lång-Stig och en som kallades för Spader Kung, då tog Lång-Stig och knuffade ned den andre i ån, polisen kom och drog upp honom.
Det kom fina karlar som kallades sig för jägmästare, ingenjörer och kamrerer. En del hade aldrig sett en skog. De hade papper och läste långa barr tall, korta barr gran. De fick hyra in sig på bondgårdarna där dom krånglade in sig med fruntimren. Skogen inköptes och kallade sig Murlandabolaget, då drev storskogen ner, vintervägar gjordes över sjöar och myrar som vattnades så det blev bara is, hälsingar och dalkarlar körde timmer, vi åkte spark och plockade fröskott på tallarna när dom högg, vi fick 7 kr/hb, en hb var en stor säck som vi sålde.
Tolvfors hade många kolminor på sina skogar, de hittar man lite överallt, de är märken efter stybbringar och eldstäder från kolarkojor. Efter stigarna i skogarna växte rikligt med murklor som nu är alldeles borta. I min barndom var fäbodstugorna kvar, efter vägen till fäboden fanns en sten som pojkarna skulle lyfta, den som inte orkade fick inte följa med fäbodjäntorna, stenen var så rundnött att det var svårt att få tag på den.
Älgen var det dåligt om, de älgar som fanns var långbenta och nästan svarta, köttet var långtrådigt, tjuvskytte förekom i skogsbyarna. Vi sköt en älg, vi sköt 11 skott, älgen stod ändå. När vi gick fram till den såg vi att en stod fastkilad mellan två björkar och var död. Rådjur fanns det inte, de gick inte över Dalälven på den tiden, nu är de i hela Sverige ända upp i Norrland.
Fisk var det gott om, vi hade mjärdar som vi gjorde själva av videpinnar och kycklingnät. På våren när fisken lekte kunde vi få dem fulla av fisk. Kom man mitt i en grodlek, hade man svårt att komma därifrån, det var 100-tals med grodor, honorna stora och tjocka, hanarna var små och klängde sig fast på ryggen på honorna.